Ett, Max Payne filmen(imdb) är visst klar.
Verkar ganska bra enligt trailern på hemsidan. Först gillade jag iden med änglar/demoner som Max’s hjärnspöken, men dock verkar dom ha hängt upp sig lite på själva den delen (och Lupino), och enligt synopsis på den brittiska hemsidan verkar det också vara så att det är mer än hjärnspöken, vilket skulle förstöra storyn ganska bra. Enligt IMDB är fallet inte så, men dom kan man ju knappt lita på.
Mark Wahlberg som Max blir nog ganska bra. Men snälla ni, Milla Kunis som Mona (och Lutikriss och Jim Bravura)? Det gör mig ännu räddare för kvalitén på filmen.

Två, Star Wars: The Force Unleashed släpps i dagarna. Trodde det skulle ta längre tid, dvs att spelet inte skulle komma ut förrän nästa år. Så var alltså inte fallet.
Dock känns det väldigt “splittrat” eftersom det finns till alla aktuella konsoler på marknaden… ska nog skaffa PSP versionen iaf. Sen om jag orkar kanske jag skaffar PS2 versionen till jul (att spela på lillebrors PS2 =P). Även om PS3versionen nog är den bästa (eller Xbox360versionen), tänk alla dessa fysikmotorer på en och samma gång, mmmm.

Tre, Deus Ex 3 har visst varit utlovat i ett år nu. Det har jag missat på något vis. Finns till och med en cool trailer som verkligen skapar teorier, något som passar serien perfekt. Iaf om man tänker på första spelet, andra spelet var ju bara ett misslyckande…
För det är mycket gyllene snittet, fibonaccisekvensen och gamla anatomistudier i trailern.
Så förhoppningsvis blir detta ett vettigt spel som är värdigt som uppföljare till första spelet, en story om en möjlig framtid och effekterna av fortsatt utveckling inom tekniken.
Hoppas dom lyssnar på alla på forumet, för där finns både konservatister och idesprutor med bra idéer.

Ja, det var väl allt. Tråkigt eller roligt, bedöm själva. Nu är det snart nyistan träff i kyrkan och då tänkte jag vara där och vara social och trevlig. Hejje!

Ångrar att jag inte tagit mig tid till att kolla på filmen innan den här helgen, för det var den som hindrade mig att kolla färdigt på serien. Dessutom som var filmen också väldigt bra, lite som serien men på 2 timmar.

Dessutom så är musiken i hela serien och filmen helt underbar. Lite jazz, lite blues, lite ragtag och lite 90-tals ballader. Kan inte bli mycket bättre.
The Seatbelts är helt enkelt underbart bra (bandet som gjort soundtracken).
Dessutom är det såååå skönt att höra riktig engelska sjungas i en animeserie. Tack för att du inte är en jobbig patriot Kanno, tack tack tack (sen så är ju inte heller Steve Conte och Mai Yamane dåliga sångare heller).

Får väl avsluta med liten del av texten till Blue, slutlåten för hela animen och låten som sammanfattar hela serien:

Things have turned a deeper shade of blue
and images that might be real
may be illusion
Keep flashing off and on
[...]
I’m so free…
No black and white in the blue

Hann också med att steka lite pannkakor, en dubbel portion (enkel är så lite, men dubbel är nästan för stor känner man ibland =P, får köra en 1½ nästa gång…).
Så nu får vi se vad som händer, kanske lite lugn winnerbäck-melankoli innan jag går och lägger mig eller så.
Få se…

Sen avslutade jag min Emma-triathlon idag.
Såg filmen äntligen.
Måste säga att jag gillade den med, den var lite mer filmlik och så jämfört med serien. Serien och filmen var bra komplement helt enkelt.
Serien var väldigt trogen boken men på grund av tidsbrist så hade man tagit bort vissa saker vilket gjorde att jag som läst boken innan saknade lite saker. Saker som jag tyckte var viktiga och intressanta för storyn när jag läste boken.
Filmen var mer fri och lite mer rolig. Dock inte lika vacker och trogen boken (som fortfarande är det bästa utav de tre). Förklarade också lite mer saker vilket jag finner tråkigt eftersom jag mer gillade bokens sätt att låta en tänka själv och förstå hur allt hängde ihop.
Sen var det lite för lite Evan i filmen, han kunde dock fått vara med lite mer tycker jag, och lite för tråkig skådespelerska som Jane, men det har väl sin förklaring det med.
Och Gwyneth dög lika bra som Kate också som Emma, dock gillade jag Kate mer… konstigt nog.
Aja, om ni har tid så kan jag iaf rekommendera alla versioner av Emma, dock i följande ordning:
Bok! Absolut, självklart nästan eftersom en bok kan innehålla så mycket mer.
Serien. En vacker Emma, andra passande skådespelare och en story trogen boken gör serien till 2:a.
Filmen. Intressant och ganska bra film, men mer romantisk komedi än en riktig vacker berättelse (som boken och serien).

Haha, tråkmånsen i den billiga frisyren och med miljarderna är ju faktiskt ganska rolig =P

Tänkte dock skriva lite mer om lite personer i boken. Kommer dock ta upp lite saker som kommer i boken, så om ni har tänkt att läsa boken, se serien eller filmen och absolut inte vill höra något om handlingen så bör ni sluta läsa nu. Men eftersom jag tror att alla som är 20+ och som har velat läsa/se Emma har gjort det vid det här laget så antar jag att ingen gör det.

Först måste jag då ta upp Emma. Hade lite svårt för henne och hennes högfärdiga sätt till en början, och hon verkade lite arrogant och kall. När jag var i slutet av boken slogs jag dock av en liten sak, hon uppfyller nämligen ett antal av mina “krav” på en framtida flickvän/fästmö/fru.
Hon är självständig, dvs. hon klarar “sig själv” (med betjänter självklart ) och att ta hand om sin far, utan någon större hjälp. (Om man vill få in “stabil” från innan så passar det väl ganska bra här också).
Hon är intelligent, detta görs väldigt klart i boken på många sätt, och det märks också att hon är tänkt att vara intelligent och smart.
Hon är omtänksam. Okej, det är lite felriktad omtänksamhet ibland, som i Harriets fall. Men hon tar ändå hand om sin far och vid ett ställe i boken så besöker hon en av dom fattigare familjerna för att hjälpa dom.
Hon spelar piano. Detta “kravet” har faktiskt växt hos mig mer och mer. Och här kvalificerar Emma sig verkligen in om man får tro boken =P
Dock är hon lite högfärdig för min smak, lite för uppblåst och tror lite för mycket om sig själv; till en början iallafall, i slutet så botas hon från det också (får man hoppas). Hon uppfyller inte heller det högsta kravet som knappt behöver nämnas, iaf så uppvisar hon inte det i boken, dvs. att hon visar väl inte precis på någon vidare tro nånstans.
Men 3-4 av typ 6 är inte dåligt, faktiskt. Synd att hon bara finns i en bok som utspelar sig för knappt 200 år sen =P

Person nummer 2 som måste tas upp är ju Mr. Knightley. Man hör ju nästan på namnet hurdan han är (även om ordet är Chivalrous på engelska).
Han är verkligen den mannen jag vill vara. Enkel, lugn, lagom ödmjuk och säger vad han tycker.
Han verkar klara sig bra själv som herre i sitt slott och gör ingen stor sak av det, varken ensamheten eller sin börd. Dom gångerna han använder sin hästkärra är det när andra tjänar på det, andra som kanske inte har tillgång till en.
Han verkar vara en ganska frisk typ också, han går mestadels i boken (se raden ovan), och gillar sin trädgård med jordgubbar.
Han är sjukt omtänksam på alla vis. Han är den som först ser den annars lite utstötta (i alla fall av Emma) Ms. Fairfax och bryr sig om henne och också den som försöker få ihop Harriet med hennes älskade (som Emma har sagt är för ouppfostrad för henne).
Han är helt enkelt den stabila punkten för både Emma och många andra i staden. Och han säger också till, i alla fall när det gäller Emma, när han tycker hon gör fel, och skräder inte orden bara för att hon är en dam (sen har det väl mer anledningar också).
Han är också ganska klipsk och den enda som verkar vara på samma nivå som Emma och hennes intelligens (och vise versa).
Sen har han ju lite spontanitet också, följer känslorna ibland, lite sådär lagom ofta.
Mr. Knightley är helt enkelt ridderlighet, omtänksamhet, intelligens och lite spontanitet. Precis den mannen jag vill vara, ser nog inget direkt fel hos honom. Förutom att han verkar gilla lite för mycket att vara själv ibland, men sådan är jag ju redan

Ja, resten då.
Dom är ju inte lika perfekta, men det är väl ganska självklart.
Ms. Fairfax är som nämns i boken lite väl kall och tråkig.
Mr. Churchill känns lite instabil och lite för spontan, även om också han är ganska intelligent. Felet är dock hur det riktas, han är lite väl elak och tar inte saker på det allvar dom bör tas…
Harriet, ja, hon känns ju mer som en gullig liten flicka och absolut inte mer, därför är hon ganska tråkig om du frågar mig.
Sen är ju Mr. och Mrs. Elton ganska roliga måste jag säga. Usch för någon som Mrs. E. Usch, skulle aldrig klara en sådan människa längre än en sekund. En överklasstant som tar allting som att det är för henne och från henne, hur det än är. Usch.
Resten därefter behövs väl knappt nämnas, förutom dom trevliga Westons då… dom ultimata föräldrarna och äldre vännerna, myys.

Det var allt, ganska mycket men då fick jag det ur mig också.
Hej!

2. Zack Fair har återtagit platsen som en av mina “fiktiva förebilder” (alltså förebild som inte finns i verkligenheten). Från att ha varit en cool och omtänksam bifigur utan någon vidare story i spelet över alla spel så har han nu fått sitt eget spel där han visar sig vara en lite spontan, rolig, sprallig och väldigt omtänksam kille som bryr sig om de flesta.
Precis som jag vill vara om jag bara hade modet =P

3. Imorgon ska jag till ullared med min moder och systra.
Det ska bli roligt, fast får väl ta med något att roa mig med medan de kollar på kläder.
För förutom kläderna är ullared ganska roligt, och billigt först och främst =P

4. Jag gillar att umgås med människor man inte måste spela perfekt för.
Personer man vet har gjort lite fel här i livet men som ändå fortsätter, folk som också känner till ens egna fel här i livet. Det blir så otvingat och lätt och skönt med dom människorna. Mmm.
(Ta åt dig carro om du läser det här).

5. Jag är lite ambivalent för konceptet med att springa medan det regnar,
eller snarare att det ska regna medan jag springer.
Idag kom det en liten skur sista fem minutrarna och det var väl lite skönt, men det är fortfarande jobbigt med blöta kläder, även om dom bara blir lite blöta.

6. Jag har fortfarande allt för lätt för att ta åt mig.
Jag hatar det, men vad kan jag göra åt det? Vet int.
(Försök inte ens att hitta vad jag tagit åt mig av, ni kommer aldrig hitta det.)

2. Zack Fair har återtagit platsen som en av mina “fiktiva förebilder” (alltså förebild som inte finns i verkligenheten). Från att ha varit en cool och omtänksam bifigur utan någon vidare story i spelet över alla spel så har han nu fått sitt eget spel där han visar sig vara en lite spontan, rolig, sprallig och väldigt omtänksam kille som bryr sig om de flesta.
Precis som jag vill vara om jag bara hade modet =P

3. Imorgon ska jag till ullared med min moder och systra.
Det ska bli roligt, fast får väl ta med något att roa mig med medan de kollar på kläder.
För förutom kläderna är ullared ganska roligt, och billigt först och främst =P

4. Jag har fortfarande allt för lätt för att ta åt mig.
Jag hatar det, men vad kan jag göra åt det? Vet int.

Det var väl allt jag hade att säga om det.
Ha en trevlig söndag.

Först då tillvägagångssättet.
Som Linnea redan hade fått reda på så var det en bok det handlade om,
dessutom så gissade hon ganska väl också på vad för bok.
Nu är har ju inte boken några snirkliga bokstäver, och den är mer ljusbrun är ljusgul.
Men visst är det en Jane Austen, nämligen Emma.
Nu i somras så hade jag lite ont om böcker när jag var på Hönö. Så jag köpte de tre mest intressanta böckerna jag kunde hitta.
Stephen Kings Drakögon, Jane Austens Emma och nån av systrarna Brontës Jane Eyre. Dom två sista slank med eftersom dom var kända och i princip det enda jag kunde hitta på engelska.

Så nu har jag läst Emma i ungefär 2½ vecka, och vad är resultatet?
Jo, halva världens befolkning, för alla vet ju att ALLA tjejer utan undantag älskar Austen, kan inte ha fel. Svaret är Nej.
Austen är en ganska vettig författarinna, och Emma är en mysig och smårolig roman, när man kommit förbi de första 100 sidorna och börjat komma i den liiite gammaldags engelskan (min bok var “complete and unabridged”, dvs så som den skrevs på 1800-talets början).
En liten vidare recension och liten analys av karaktärerna kommer nog i helgen. För nu ska jag ge min in på min efterundersökningsfas, nämligen genom att kolla på Emma (tvserien alltså, om någon har filmen får ni gärna hojta till).
Haré!

Sen idag var det att köra igen. Och jobba igenom teorihäftet och körböckerna för att ha något att göra däremellan. Döm av min förvåning när jag frågar om morgondagens lektioner och får som svar “Oj, det var bara en lektion imorgon, det måste gått bra framåt då”. Så jag har väl hjälp av mitt “läshuvud” där också antar jag.

Sen var jag och lämnade tillbaka böcker på biblan, och lånade 4 skivor när jag ändå var där. Coldplay - Parachutes, sent jag vet, men orka leta efter en medelmåttig skiva, Säkert! - Säkert!, har lite svårt för Hello Saferide men gillar svenska singer songwriters, Markus Krunegård - Markusevangeliet, efter att ha hört hans hit på radion i en vecka tänkte jag ge hans skiva en chans och sist men inte minst, bandet jag gillar men tröttnar på efter en halvtimme varje gång jag lyssnar på dem, Death Cab for Cutie, måste ju ge deras nya, Narrow Stairs, en chans ju.

För övrigt så är minnen också trevliga. Kom precis på ett förrut, om hur någon (någon) konsulterade mig för hur man kunde vinna ett “hejdåkrig”, eller var det ett “kramkrig”? Iaf så fick det mig att le litegrann, det var tider det.

Körskolan går bra f.ö.
Blev “klar” med teorin i onsdags. Så har mest gjort osvarade frågor senaste dagarna (men dom tog slut dom också igår). Läraren i bilen sa att “Ja, det här har ju gått fort, så då kör vi lite mer stadskörning i början på nästa vecka så börjar vi repetera sen då”. Så det känns gött.

Var och köpte Jon Foremans två senaste EP igår, A6 Bokhandel hade fått in den! Yay!
Har inte riktigt lyssnat in den än (håller på), men det verkar vara lika bra som dom förra. Lite roligt och smart (och antagligen med mening) att vår-EPn är den EPn som innehåller mest kärlekssånger (typ 3 av 6) av alla årstiderna =)
Men det är trevligt med avskalad lite varierad kristen singer-songwriter. Mer sånt åt folket.

Var ute och sprang igår för övrigt. Tog 40 min runt sjön, usch vad jag har lagt av mig, får jobba på det så jag kommer ner till målet på 36 innan det bär av till linkan igen.

Ja, ha en fortsatt trevlig helg och lev väl!

Min undersökning pågår fortfarande. Träffade linnea på bussen idag och hon var på väg att upptäcka vad det handlade om, men jag hann snabbt gömma undan boken. För jo, det är en bok. Mer säger jag inte förrän jag är klar.