Var på Hönö i söndags också, bara över dan. Körde dit (förutom genom Göteborg). Träffade brormin med familj. Åt lunch som påminde om midsommarmiddag. Satt i båt och sniffade impregnering. Åkte lite båt. Åt god grillad kyckling. Körde bil från Göteborg och hem.

Sen jag fått prylar i veckan också. Ett blåtandsheadset som efter lite krångel (drivrutiner…) nu funkar både med telefon och dator (skype) och en riktigt snygg bärbar hårdisk för kort och liknande (min nuvarande hårddisk är för stor för att ta med sig och kräver extern ström).

Det var typ det. Nu är det “långhelg” med grill och LAN, spännande spännande…

Gud välsigne er!

Stulen från Collegehumor

Men…

“Men…” säger du och förklarar
lägger ut hur det här blir bäst för mig.
Så jag ler litegrann och nickar jakande,
innan jag hysshar dig och tar till orda.
“Förstå, det var aldrig ett nej jag fruktade,
inte heller den kompakta totala tystnaden,
utan snarare det möjlighetsfulla ja’t”
Du blir tyst och du bara tittar på mig,
betraktar mig med dina vackra blåa ögon.

Alla ni andra skulle bara våga. Även om en organisation som arbetar med mikro-lån låter väldigt tråkigt (i alla fall i mina öron).

För kiva.org är något sjukt bra. Nämligen en sida där man lätt (med kreditkort och/eller paypal) kan låna ut en $25 (eller mer) till någon som behöver pengarna just nu för att kunna driva och utvecka sitt jobb/företag. $25 dollar kanske låter lite mycket men det är ju bara en ~230kr (i skrivande stund), och det är ju inte mycket egentligen, eller hur. Det är också mycket enkelt att betala/låna ut, gick på en kvart för mig…

Sedan verkar Kiva också som en väldigt pålitlig organisation, mycket för att dom jobbar med pålitliga lokala organistationer i länderna dit man kan låna pengar. Sen verkar dom också jobba med organisationerna för att få lite uppföljning tillbaka till utlånaren, vilket kan vara intressant.

Så, ni som inte ännu lånat ut några pengar till personer som behöver och har lite pengar över (vem har inte det), gå in på kiva.org och låna ut lite!

Kontroll

Kontroll, varje liten stund.
Ske Min vilja, alltid.
Lämna inget åt slumpen.
Låt huvudet styra.
Vetenskapen ska visa vägen.
De visa är de som vet allt.

Så sjunger mitt sköra förnuft.
Så viskar det i mitt öra konstant.
Medan känslorna stilla lurar.
Väntar på sin stund.
Att kasta sig ut igen.
Utsätta mig för prövningar.

Så skriker känslan plötsligt,
”Våga släpp kontrollen nu!
Lev ditt liv med mig igen!
Sanningen är känslan,
och sanningen är friheten.
Sträck nu ut händerna,
och treva dig fram i livet med mig.”

Så jag släpper kontrollen,
bara för en kort sekund.
Allt kommer tillbaka,
flödar in i minnet och dränker mig.
Där någonstans i havet,
finner jag en annan frid.
En frid som ger hopp,
ett hopp som ger framtid.

Jepp. Fastan börjar imorgon och då också min "dötidframfördator"-fasta. D.v.s. inget spelande på datorn, eller på något annat för den delen, inget slösurfande och i princip ingen chattning heller, i alla fall inte för att fördriva tiden utan i så fall för att faktiskt "prata" med folk och inget annat.

Låter ganska konstigt och vagt och jag tror knappt själv jag kommer att hålla det, men jag ska för en gång skull försöka använda min envishet till något gott, för att hålla det här. Både för min egen skull och för Guds skull. För jag fastar både för att komma närmare Honom (ska försöka ta mig tid att läsa Bibeln och be) och för att få tid att tänka och filosofera (och plugga) för att komma någon vart med mitt eget liv. Sedan går dom ju att kombinera (d.v.s. tiden i bön ger förhoppningsvis mig lite svar på vissa frågor jag har just nu, eller i alla fall ideer om hur jag ska gå vidare).

Vad ska ni fasta ifrån? =)

Tvåglasfönster

En skitig ruta,
skyddar mig från kylan utanför.
Håller mig borta från stanken,
de kvävande avgaserna i luften.
Håller den påträngande fukten borta,
från min annars varma hud.

Men å andra sidan,
hindrar den mig från att njuta,
av solnedgångens fulla styrka,
av snöns klara vita kyla,
av vätans uppfriskande känsla,
av livets skönhet.

Både när det gäller genre (lugnt? engergiskt? soft? melankoliskt?), band (deppband? mysigt indierockband? uttalat kristet band? namn på band?), album (teman?) och låttitlar (namn?).

Nu ikväll är det nog inte så enkelt eftersom Ben Folds har stått på medan jag och Jonathan förberedde labb. Och senaste veckan var jag ju i Oppdal och då blev det mest på mp3-spelaren, men ändå. Den musiken som passar mig bäst just nu brukar faktiskt hamna på repeat även på datorn… även efter en lägervecka.

Varför?

Gud varför?
min ständiga fråga
som aldrig får svar
någonstans ifrån.

Varför mår jag såhär?
Det borde jag väl veta,
men jag känner bara,
att jag är att ett mysterium,
ett komplicerat mysterium.

Varför känner jag såhär?
Antagligen kan bara hjärtat svara
men varför gör det inte det?

Varför tänker jag såhär?
i cirklar runt och runt,
i turer utan något slut,
om saker jag inte förstår,
eller inte vill förstå.

Åh min Gud, varför?
(Därför?)

Jag har länge undrat vad en agrikultör gör exakt (1). Jag har tom frågat en men fick ett minst sagt flummigt svar tillbaka.
Min nästa fråga är varför jag tycker att det är så hemskt med riskmomentet att bli insnöad i en kyrka (2). Bara tanken på det. Är det så hemskt verkligen.
Nästa fråga är Vart är alla mörka, långa och mysteriska kristna tillgängliga singelkillar! (3) säg inte nätet.
Varför får man inte synbidrag till glasögon när man får hörselbidrag? (4)
Sista frågan är Varför min dator låter som ett kärnkraftverk och vad jag kan göra åt det. (5)

1. Agrikulterar, dah. Lite mer seriöst, det låter ju som en bonde som jobbar med jordbruk.
2. För att du tror att det är något negativt med det när det egentligen är ett tveeggat svärd. Man behöver kyrkan till stöd i världen men behöver samtidigt ta ett steg bort ibland för att få perspektiv på det hela.
3. Upptagna. Som alla vackra, intelligenta, självständiga, kristna, rödhåriga tjejer.
4. För att staten är snål och därför anser att man kan klara sig utan glasögon hur dåligt man än ser.
5. Antaligen för att någon snurrande del i din dator inte riktigt snurrar som det ska. Ryck strömmen på sak efter sak tills det värsta slutar och byt ut den delen du ryckte ur sist. Ärligt talat är det så jag har gjort då jag har varit i samma situation.

Sådär, vad duktig jag var nu eller hur?

Paradox

En paradox;
En motsägelse,
säger vissa.
Men det känns för snällt
Mer än anhopning,
av motsägelser,
alla samlade på en plats,
i en enda stor motsägelse,
i en enda kropp.
Min.

Visst, jag har väl lite positiva drag också åldersmässigt, mest relaterat till tankar och så (enligt min åsikt).

Aja, slutsatsen i detta inlägg är väl iaf sista punkten varför jag känner mig som en Tonåring, diktskrivandet.
Ger aldrig riktigt upp, även om jag inte är nöjd alls lika ofta längre, eller inte får några kommentarer om hur bra/dålig jag är längre.
Har några dikter i ett block som Petter och Louise för närvarande har (glömde det där senast), men skrev också några häromveckan och på bussresan hem igår. Och dom har kommit upp/kommer snart upp på systerbloggen.
Men med en dags mellanrum (kl 18.00 sön-ons), tänkte att det blir bäst så eftersom dikter, eller texter i allmänhet, inte är något man bör plöja igenom. Kalla mig självgod eller något men det är väl ett gott tecken på något vis…
inte för att jag vet om det är något att ha längre, det är iaf ett sätt för den här förvuxna tonåringen att få ur sig tankar och känslor.
Läs, tänk och om du vill, kommentera lite här och där.

P.s.
Om man inte kan vänta finns alla dikter på haket.com, vet dock inte riktigt varför.

P.p.s.
Om detta inlägget är väldigt osammanhängande beror det på att jag är trött efter en vecka på sportlovsläger och på det också förkyld.